Det slår aldrig fel – ge kroppen vila, värme och sol. Gärna på en plats med lite berg och hav då kommer det alltid åter. Vad är det som kommer åter? Jo det där som vi springer runt och jagar efter och inte kan pressa fram.
Flödet. kreativiteten. Livslusten. Arbetslusten. Efter att jag rört mig i ”personligutvecklingskretsar” i 25 års tid så börjar det så smått landa i kroppen – vad menar vi egentligen med att lyssna in flödet?
Ibland beskriver jag det som att hinna med mig själv. Att både jag och kroppen är på samma plats. I samma känslotillstånd. Den typen av tillstånd är ju egentligen lätt att skapa i vardagen, men det är oftast den känslan som tar stryk av ”to do listor”, för trångt i kalender. Stress mellan bussar och bilar. Så klart spelar vintern och grådasket in också – vem blir inte kreativ i 20-22 grader och solsken? Isbjörnar och pingviner kanske.
Det krävs mod att våga stanna upp, våga känna efter och bara vara. Jag tog mig den tiden nu och den senaste veckan var det semester – för första gången på länge så var inte datorn med ens. Jag som hela tiden tror att mitt livsepos eller nästa bok ska skrivas på en kafferast gärna med utsikt mot havet.
Jag mår bäst i lagom sol, lagom varmt havsvatten som slår in mot klippor och strand. Då väcks min skaparlust och kreativitet.
Nu är jag på G igen efter en chartervecka på Gran Canaria. Så tacksam till mig själv att jag verkligen gjorde vad jag kunde för ”Ha semester” Flödet är på väg sippra tillbaka och jag tänker surfa på nästa våg som dundrar in mot land.
Njut av livet goa vänner och flowa på!
